10/11 2005
6/11 2007
Devil var en ståtlig herre som var en av de tio valpar som fanns i kullen. Han föddes i Skåne den 10 november 2005. Hans mor heter Doris och hans far; Orkanens Yago-Yankee.
Det var en ganska trasslig tid innan Devil verkligen blev min.
Första gången Devil kom till mig var den 15 maj 2006. Då var jag fodervärd åt honom för att ägarna inte hade tid med honom. Lagom till midsommar ville de ”låna” Devil för de skulle till sommarstugan över midsommar. Efter helgen talade de om att de ville ha tillbaka honom för att tjejen inte skulle jobba så mycket som de hade trott, p.g.a. en skada (sa de). Jag hade redan INNAN jag fick hem Devil första gången börjat spara till en egen hund.
Jag hade börjat träna lite smått med Devil och de frågade ju under tiden jag hade honom vad jag tränade och vad han kunde… Jag bodde då i ett hus med en innegård, gräsmatta på baksidan av huset där jag lekte och tränade med honom. En av mina dåvarande grannar hade tävlat med sin hund i lydnad och tyckte att jag och Devil var jätteduktiga… Det var bl.a. hon som hjälpte mig att få tillbaka honom senare…
Knappt en vecka efter beskedet att de skulle behålla Devil så kom det ut en annons på blocket. Min granne hade sett annonsen och visade mig. Hon tyckte att det såg ut som Devil och visst var det han! ”8000: – eller bytes mot en bil, helst en Volvo 740 ” Jag kunde knappt tro att det var sant. Vem som helst som hade en gammal 740 ståendes kunde alltså komma dit och hämta en rottweiler, ungefär som att han vore en leksak! Det stod också i annonsen vad han kunde (eller inte). Min granne som har tävlat ringde på annonsen och ställde dem mot väggen. Efter mycket om och men så fick jag köpa honom för 6000: – det var vad jag hade lyckats spara ihop till då och jag hade ju trots allt varit fodervärd åt honom innan. De kanske kom fram till att det var bättre att han fick bo hos mig eftersom att han kände mig och trivdes bra hos mig. Att han fick bo på ett ställe där de visste att han skulle få det bra.
Den 18/8 2006 kom Devil tillbaka till mig och han var min, BARA MIN!
Inget gick egentligen enligt planerna. Innan jag skaffade hund skulle jag ha tagit körkort och flyttat till en större bostad. Men den 7 december 2006 tog jag körkort, bil hade jag som väntade på mig och i januari flyttade jag till en lägenhet som är dubbelt så stor…
Den 4 september 2007 var det dags för röntgen av armbågar och höfter. Det var inte alls speciellt bra…
Resultatet visade armbågsdysplasi med kraftiga benpålagringar på vänster och måttliga på höger samt lindrig höftledsdysplasi på vänster, höger var normal. Så det blev inga valpar efter Devil. Det är en arbetande ras som kräver ett starkt och hållbart skelett, så dåliga armbågar/höfter var inget jag ville föra vidare…
Även om han inte skulle användas i avel så hade han ju bra förutsättningar för att komma långt med lydnadsmomenten. Jag gick olika kurser med honom både i grupp och privat. Planerna var att vi skulle ut och tävla i LK1 nästa år. Nu får jag börja om från början med en ny hund.
Osdagskvällen den 31 oktober 2007 var Devil och jag inblandade i en trafikolycka. Ingen av oss blev skadade som tur var men… Natten mellan lördag och söndag den 3 och 4 november började Devil bli dålig.
På söndagsmorgonen kräktes han, ingen större fara tänkte jag eftersom han ändå åt lite grann… På söndagkvällen åt han ingenting, ingenting på hela dagen på måndagen och hans andning blev mer och mer ansträngd.
På tisdagsmorgonen den 6 november åkte jag in med honom till solstadens smådjursklinik. Då åt han minsann godis och verkade hur pigg som helst. Men röntgenbilderna visade något annat… Han hade vätska i thorax och abdomen, sedan var det ett främmande föremål som de trodde kunde vara en bit av ett knäckt revben eller också något han satt i sig…
Vätskan tryckte på rejält så tarmarna var upptryckta mot ryggraden. De gjorde ett ultraljud för att kika närmare på det främmande föremålet och se om det orsakat en inre blödning. Men då hittade de en tumör i buken. De kunde inte se varken mjälten eller diafragman på ultraljudet för det var så mycket vätska…
De sövde ner honom för att ev. kunna operera bort tumören, men den var så intrasslad i tarmarna att de inte gick… De kunde dock konstatera att det främmande föremålet VAR en bit av revbenet som gått av i samband med trafikolyckan. Efter det blev hans allmänntillstånd sämre och han visade plötsligt tydliga tecken på att han inte mådde bra. Tumörer är så lömska, de kan ligga latent utan att hunden lider och dessutom visar sällan rottisar att de faktiskt HAR ont… men nu har han det bra!
Om det hade varit en människa hade man ju inte gett upp så lätt, speciellt inte på en sådan ung individ. Devil blev nästan 2 år, och hann stjäla mångas hjärtan. Han var verkligen en riktig nallebjörn som älskade allt och alla. Massor av människor saknar honom enormt mycket. Han var så snäll och förstående. Om nånting var fel och jag var ledsen så kom han och ”buffade” på mig, kom han åt ansiktet så torkade han bort de envisa tårarna. Men nu när det är honom gråter över, vem ska torka tårarna då…? Han var min bästa vän, min sambo, min bebis, mitt allt…! Det är inte alla som kan fylla upp så många platser samtidigt…
R.I.P. Devil!